Surfandes på vågen av livet
Det var länge sedan jag skrev nu, jag har haft fullt upp med att faktiskt leva istället för att skriva ned livet. Rast på jobbet och nu skriver jag, nu skriver jag om livet medan jag pausar mellan 6års och fritids.
Umgås mycket med Honom, med mina vänner, jobbar, snittar blommor och dricker te. Jag har det bra helt enkelt! Terapin är bra, även om motivationen för stunden är liten. Stundvis gömmer jag mig bakom social fobi som någon sorts ursäkt, vilket inte är en ursäkt egentligen... Det är bara så lätt att säga "för att jag har social fobi" istället för att känna att jag fläker ut mig. Däremot är den sociala fobin såpass "lätt" att hantera nu, att mycket annat kommer upp till ytan. På terapin finns personer som har panikångest, något jag känner igen mig i så himla mycket. Min rädsla för ensamhet, mina "känslostormar" i form av total kvaddning och världens virrvarr inom mig. Den ångesten och den paniken jag känner som äter upp mig och jag inte kan lugna mig själv på något sätt. Då är jag så rädd för mig själv, när det inte ens hjälper att karva i sig själv, när det inte hjälper att prata med någon, när ingenting tycks kunna lugna allting jag känner och då jag själv ser mitt huvud som tomt. Rädslan för att komma dit, håller mig ständigt upptagen och "redo".
Nåväl, jag är glad, lycklig är kanske att ta i, men jag mår bra så länge paniken håller sig på avstånd. Här kommer lite bilder från de senaste dagarna! 
