Charmens centra
Letandes efter en pincett i hela lägenheten ropar han glädjefyllt att han hittat den, jag blir lättad och frågar direkt var i allsin da'r den var. Tittar på honom när han kommer med den, visar sig vara ett grillredskap som liknar en gigantisk pincett. Han skrattar och säger att den låg i bestickslådan, vad den nu gjorde där.
Som jag skrattade, som han skrattade, som vi skrattade. I skrivandets stund kan jag knappt hålla mig för skratt på tunnelbanan.
Aldrig har jag sett den urcharmiga skämtsamma sidan av honom, inte så konkret och inte så där...så överraskad och varm inombords.
Igår hade vi en kärleksfylld konversation om vad som just gjort att jag är speciell för honom och vad jag ger honom, likaså varför han är speciell för mig och vad han ger mig. Det var så fint, det kändes äkta, det kändes märkligt bra. Det är läskigt utifrån alla olika parametrar, det är svårt att vara ärlig med alla detaljer utifrån just dessa parametrar. Riskfritt är det inte, genomtänkt är det nog både och.
En sak är säker, det är kärlek som har kommit för att stanna.
